(Nedanstående skrivet till Trydells tidning för ca två år sedan.)

Jag famlar i mörkret bland tidningar och böcker (mattbestruket 60 g tidningspapper blir min första kontakt med papper den här dagen) på nattygsbordet bredvid sängen och får till slut tag på den surrande klockan. 04.45! Herregud! Min dimmiga hjärna hoppas att signalen gäller min yogande hustru. Så minns jag: Helsingfors. Pyjamasflyget. Kastar mig ur sängen innan jag ens hinner tänka snooze.

Packar de få saker två dagars arbete kräver: ett ombyte, datorn och en bunt A3-utskrifter (glättat, skrivarpapper med hög ytvikt från ABA) som backup.

Taxin väntar redan i mörkret utanför huset. Rycker ett papper (vitt, anonymt, A4) ur skrivaren i arbetsrummet och skriver ett kort meddelande till den sovande familjen.
Halvsover i taxin hela vägen till Arlanda. Fingrar  på tidningarna (trähaltig newsprint, med låg ytvikt) i fickan framför mig men är för trött för läsning.
Plötsligt framme vid utrikesterminalen. Måste slumrat till. Betalar med kort och den lilla kortläsaren knattrar fram först ett papper för underskrift och därefter ett kvitto (tunt, prassligt, glättat papper tyvärr inte anpassat för kulspetspennor).
Inne i hallen är det fullt med folk som ser lika trötta ut som jag känner mig.  Checkar in med eurobonuskortet och maskinen matar ut en pappersbiljett (glättad, kartongaktigt papperskvalitet). Säkerhetskontroll med extra-allt och så är jag inne i det relativa lugn som råder på andra sidan.
Går till Pocketshop för att kolla att min egen bok syns i hyllorna. Och framför allt finns kvar. (Personalen säger att de kommit på författare att i smyg ge sina titlar en synligare placering. Måste vara debutanter. Kan omöjligt tänka mig Guillou eller Liza Marklund gå där och plocka bland hyllorna. Men vem vet, ego och närighet saknar ofta gränser)
Efter att ha ställt min bok ”Från ett tidningshuvud” längre fram i hyllan stillar jag mitt dåliga samvete med att köpa Åke Edvardssons senaste, trots att hyllorna därhemma är fulla av halvlästa pocketböcker (det finns överhuvudtaget för mycket trähaltigt papper i vårt hus, både i bok- och tidningsform).
Hinner gå på toa innan boarding. Pappret slut, byter till handikapptoan där det är gott om toapapper men rullverket till handtorkaren kärvar. Torkar mig på pappersservett.
Boarding. Take off. Krånglar fram datorn. Måste försöka skriva en krönika till Jacob på Trydells.
Tittar irriterat upp på flygvärdinnan som håller fram den lilla papperspåsen med frukost – var hade hon tänkt placera den? Kommer ingen vart med texten. Studerar istället passagerarna. Framför mig sitter flera Bonnierhöjdare. CarlJohan Bonnier bredvid Bengt Braun som läser DN. Kan han läsa Svenskan offentligt? Försöker se om han kanske har något annat invikt i tidningen men han sitter för långt bort.
Ny taxifärd in till Helsingfors. Nytt kvitto. Det regnar och jag skyndar in i tegelbyggnaden  där tidningsredaktionen håller till. Jag skriver in mig i liggaren medan vakten försöker lokalisera Jyrki, redigeraren jag ska jobba med.
Förmiddag framför dataskärmen. Avbrott för lunch på Posti, restaurangen i gamla postkontoret i centrala Helsingfors. Ensam gran bredvid en vit pelare. Papperservetter med julmotiv. Tillbaka till Jyrkis arbetsrum med det överbelamrade bordet. Var var vi?
Växande utskriftshög. Proportionerna på pappret ser annorlunda ut än på skärmen. Korrigeringar. Nya utskrifter. Färgerna stämmer inte heller men när är färger egentligen  korrekta?
Klockan halv sex är arbetsdagen slut och jag beger mig till hotel Torni. Skriver in mig och får rumsnumret (som visar sig vara ett linneförråd) Får nytt nummer. Lämnar väskan och går ner i matsalen för en ensam middag. Julstämning även här trots det varma, regniga höstmörkret utanför fönstren. Matsedeln satt i något jugendliknande typsnitt som är omöjligt att läsa. Gubbigt, tänker jag, att börja klaga på typsnitt och små grader. Fram med läsglasögonen från Statoil.
Klockan är nu 23.30 och jag börjar känna att arbetsdagen är slut. Tar hissen upp till rummet. Synd att jag inte kan njuta mer av det stora hörnrummet med angränsande tv-rum och det rymliga badrummet.
Läser en stund, innan jag slår igen boken med en liten smäll. Det är dagens sista kontakt med papper. Jag släcker ljuset.

John Bark